Prima djurliv och dampstädning

Etiketter

, , , , , , , ,

Ja, jag har ju inte damp för intet. I Tisdags bestämde jag mig för städning, som skulle ske på onsdagen, på självaste nationaldagen.

Nu har jag en period av extremt trög igångsättning. Det har jag iof för jämnan, men periodvis är det extra svårt.

Sen när jag väl kommer igång kan jag ju inte sluta. Och då görs allt till absurdum. Torka hela badrumsgolvet med en disktrasa i såpa-vatten för hand, är en sådan sak. Göra rent golvbrunnarna med tandborste oxå.

Riva ut under hela diskbänken. Spraya nån liter ajax för att bryta myrornas doftspår. Lägga in ny plastmatta, är en annan sådan sak. Jojomen. Fast det är bra med sådana dampryck, annars skulle det där aldrig bli gjort. Och när jag gör sånt där så blir det så noga, så jag kan med gott samvete vänta ett tag till nästa gång 😉

Sprayade hela golvet med ajax i köket och torkade för att myrorna inte ska gilla mitt kök mer.
Hjälpte det då? Inte ett skit.

Igår kväll så ställde jag en blomma på diskbänken och hällde på vatten i krukan så den skulle få dra åt sig över natten.

I morse ställde jag tillbaks den på bordet igen.

20120607-123429.jpg

Jag sitter där vid bordet i förmiddags, och slår ihjäl myror. Jag undrar vad i H-TE dom gör där. Hur kom dom dit?
Jomen. Snabba som vesslor är dom. Under natten har dom passat på att börja boa sig i botten på krukan. Men helt jävla ärligt.

Trodde dom på fullt allvar att jag älskar dom så mycket så jag erbjuder gratis boende i mitt kök?
Blir inget med det. Skura kruka och ut med krypen. Suck

Min allra bästa vän vid städning är HERMAN.
En helt fantastisk hjälpreda, och det bästa köp jag gjort tror jag minsann. Nästan.

20120607-123737.jpg

Den far fram över golvet medans jag kan göra annat. Helt underbart. 😀

Man kan ju störa myror så dom flyttar. Det är det jag försöker göra. Det är dock inte bara jag som stör dom. Jag har en hackspett som kommer att bli fet på min tomt 😉
Nu vet jag förresten hur alla hål i gräsmattan uppstår. Ett mysterium jag funderat på länge. Här är svaret

20120607-124011.jpg

Så fin så. Problemet är väl att den hackar upp myrbona så till den milda grad att jag plötsligt har myror på fler ställen än innan, då dom i panik far till nya boplatser.

När jag nu såg denna vackra varelse, så blir det än svårare att hälla ut myrgift. Jag vill ju liksom inte att min fina hackspett ska bli sjuk.

Så jag testar nu lite annat

20120607-124212.jpg

Jag bakar till dom
Nää, inte riktigt.
Men jag hittade ett tips på att skumma upp pepsodent superflour tandkräm i lite vatten, och sen hälla på deras bo.

Intressant må jag säga.
Ser ut som snö 😉

20120607-124319.jpg

Det var spännande att se vad som hände. Dom kunde inte längre hitta hem, för det luktade FLOUR 😉 Ja, det stank nog över hela området. Shit

Även om det inte går att döda ett helt bo, så kanske dom förhoppningsvis ger upp och flyttar. Envisast vinner 😉

Sen har jag också mina bevingade små varelser som bor i hela väggen mot söder.
Japp. Små murarbin. Väldigt söta faktiskt

20120607-124522.jpg
Dom skitar ner en hel del. Men jag kan leva med dom känner jag. Dom svärmar ett par månader om året, sen är dom borta.

Och dom underhåller ju min fina rododendron, och det är ju inte fy skam.

20120607-124740.jpg

Nu väntar jag bara på att nåt djur ska dyka upp som kapar gräset åt mig. Kanske kommer det en get springande nån dag som vill bo här med oss 😉

20120607-125211.jpg

Se ya

Skicka mig lite action

Etiketter

,

Jag har väldigt svårt för att ta mig för något. Minsta lilla grej känns som kilometerhöga plank, omöjliga att ta sig över. Att ens ta sig ur sängen, och få på sig kläder känns som ett mindre maratonlopp. (vilket jag inte lyckats med än) (alltså att komma ur sängen och klä på sig menar jag då)

Häromdan skrev jag att allt är möjligt, och att jag har makten över mitt eget liv.

Allt funkar alltid väldigt bra i teorin. I tanken.
Men det ska göras också.

Jag tänker ändå, att det får lov att ta ett tag mellan tanke och handling.
Jag får lov att släppa allt för några dagar. Kanske för att jag behöver det. För att hämta nya krafter.

Jag ligger och lyssnar på gräsklippare utanför. Skulle också behöva klippa gräset. Men inte idag. Heller. Dessutom gick den ju sönder sist jag klippte. Måste byta blad och stift sägs det. Någon som har lust??

Jag avskyr när det är såhär segt.

Nu ska jag göra reklam. Och jag ska göra det för MIN skull. Även om andra sen tjänar på det.
Jag behöver TRÄÄÄNA!!!
Förra året tränade jag stenhård utomhusträning 3 ggr i veckan. Jäklar vad det var bra både fysiskt och psykiskt.

Det har inte varit någon träning sista halvåret. Vi behöver en större grupp.
Så gå nu in och anmäl er här, och få chansen att vara med i ett underbart gäng och köra världens bästa och roligaste träning.

Välj Halland, och skriv i meddelanderutan att du vill träna i Kungsbacka.
Alla kan vara med, oavsett kondition eller styrka. Vi hjälps åt och stärker varandra på vägen.

NU KÖÖÖÖÖR VI!!!!!

20120603-130327.jpg

Ta makten över sitt liv

Etiketter

, , , , , ,

Dom flesta människor vill ha möjligheten att själva få bestämma över sina liv.
Och det får dom flesta göra också, så länge man ser till att inte bli sjuk.

För det verkar nämligen vara så, att i samma stund du blir sjuk, säger du också upp rätten till ett självbestämmande liv.

Om du inte är stark nog att återta den rätten vill säga.
Är man frisk, så är man frisk. Blir man sjuk måste man ändå vara frisk, för man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

I vilket fall som helst är det andra som bestämmer hur sjuk du är. Hur länge du får vara sjuk. Hur mycket du får vara sjuk.
Och när dom väl bestämt datum när du inte längre får vara sjuk, utan måste börja arbeta, så bestämmer dom NÄR du får arbeta, HUR du får arbeta, VAR du får arbeta, men FÖRST bestämmer dom att du faktiskt inte KAN arbeta utan måste lära dig andas och slappna av först på diverse kurser, som man snällt måste delta i om man inte vill riskera att tvingas andas in doften djupt ner i en soptunna i jakten på mat då din ersättning dragits in.

Hur sjukt är inte det?

Igår fick jag höra att det finns en risk för att känner mig tvingad att jobba mer än jag borde för att överleva, och därmed riskerar att krascha. ”men det är ju det dom vill” sa personen.

Japp.

Idag på mötet med AF och coachen på programmet jag går berättade jag för dom vilka andra möjligheter än arbetsprövning som finns för mig att tillgå.
Jag kan ju tex ta ett arbete på 50% (vilket jag i dagsläget inte får) och hoppa över steget med arbetsprövning.
Blev snabbt upplyst om att jag då förlorar rätten till aktivitetsstöd den andra halvan, om jag inte väljer att arbetspröva på den halvan. Fast då på en annan arbetsplats.
Hur tänker dom där?? Då blir det ju plötsligt snart 100%

Eller också sa jag, så blir jag arbetslös på den halvan och stämplar som jag ju har rätt till.

Jo ja, alltså så kan jag ju göra. Minsann.
Och då, föreslog jag att jag kunde få gå en starta-eget-kurs på den halvan, och kanske söka starta-eget-bidrag.

Jo ja, så kan jag ju göra. Också.

Men för att jag inte ska tro för mycket, blev jag upplyst om att man minsann måste ha en bra och hållbar affärside och den ska gås igenom av erfarna konsulter på AF.

Jo jag vet.
Fast jag vet också, att det kan jag få hjälp med på AF.

Jo ja, det kan jag ju få.

Sen vet jag också att jag har möjlighet att söka särskilt starta-eget-bidrag för att jag har ett funktionshinder.
”Särskilt stöd vid start av näringsverksamhet syftar till att underlätta för dig som är arbetslös med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga att starta eget”

Jo ja, det kan jag ju göra.

Det var väl ändå märkligt vad mycket jag kan göra plötsligt?

Fast om jag vill ansöka om halvtids sjukersättning så kan jag minsann inte få någon ersättning på den halvan under tiden det utreds. Då får jag i så fall vända mig till enheten för stöd och försörjning.

Men ärligt talat nu.

Dom VILL verkligen att man ska hamna på botten.

För varför säger man annars så.

Varför säger man inte: ”men va kul att du vet vad du vill göra, självklart ska vi hjälpa dig på bästa sätt så du kan nå dit”

Lite positiv anda och ödmjukhet hade inte skadat faktiskt.
Fast jag måste tillägga att coachen där jag är inskriven är väldigt tillmötesgående.
Hon sa plötsligt att hon är glad för min skull, för att jag hittar vägar till lösningar. Hon tyckte jag behövde höra det för att jag såg ledsen ut sa hon.

Jo. Jag svarade att jag ÄR ledsen. Men mest är jag förbannad och frustrerad för jag känner mig bakbunden och intryckt i ett hörn utan att kunna göra något åt min situation. Och att jag känner jag bokstavligt måste bryta mig ut därifrån.

Jo, det förstod dom.
Eeeh jaha. Men så är det ju bara.

Plötsligt kommer handläggaren på AF på att jag verkar vara väldigt kreativ, i det mesta jag gör.
Men daaaaah.
God morgon, välkommen ut ur bubblan, det tog bara 5 månader att komma på det.
(att jag berättat det ett antal gånger på vägen hör kanske liksom inte hit)

Japp. Nu har jag stört ordningen. Så här brukar man inte göra.
Nä, och varför ska jag göra som man brukar göra, när jag aldrig gjort det förut? Och det har gått alldeles utmärkt de med 😛

Det blir ett långt inlägg detta (ovanligt)
Men jag tycker det är viktigt att nå ut med hur det ser ut. Och jag tycker det är viktigt att visa på hur lätt det är att bli ”inlåst” i ett fack, och ”luras” att tro att det inte finns någon nyckel ut därifrån.

Det är så jag upplever det, och det står jag för.

Jag ifrågasatte redan från starten vad den här verksamheten skulle ge mig. Jag frågade också tidigt om jag kunde få använda tiden där till att få stöd i att starta eget. Icke. Sånt gör vi inte där.

Jag behövde först komma på och finna lösningar hur jag kunde bryta mig loss. Det var jag tvungen att komma på själv, för ingen berättar sånt.

Den bistra sanningen är också den att vi alla behöver överleva, och det är också en stor anledning till att man ”tvingas” in i olika åtgärder, för annars riskerar man bli utan försörjning.

Men varför berättar ingen om att det finns andra möjligheter? Att det finns andra vägar? Hade jag blivit hjälpt in på andra vägar direkt, så kunde min situation sett helt annorlunda ut i dagsläget.

Jag vet att jag har mycket att ge och erbjuda inom en hel del områden. Det handlar bara om att tro på sig själv och våga.
Det är bara jag själv som kan riva hinder på vägen. Men ingen annan ska ta sig rätten att sätta upp några hinder.

Jag känner mig just nu precis som denna underbara lilla varelse som stapplade omkring utanför mitt sovrumsfönster idag

20120601-221606.jpg

Den vågade ge sig iväg från mamma och syskon på egen liten tur, men hittade snart tillbaks till tryggheten.

20120601-221756.jpg

Jag stapplar också. Men måsta hitta andra trygghetspunkter än dom jag har idag.
Med jävlar anamma och envishet är jag snart där. För så är det bara 😉

Grubbleri och grubblera

Etiketter

, , ,

Det är väldigt mycket stora tankar som härjerar här just nu. Och många beslut som ska tas utifrån det.

I botten av alla tankar och beslut gror ilska och frustration, som jag måste försöka hålla i chack, och försöka byta ut mot ett lugn som jag behöver för att nå dit jag strävar.

Jag tror aldrig förut jag befunnit mig i en situation, där jag är totalt utlämnad och helt förlorat rätten att styra över mitt eget liv.

Jag har aldrig så tydligt fått uppleva hur andra människor försöker styra in mig på en väg jag inte har lust attt gå på, bara för ”att det ska vara så”.

Det är för övrigt det absolut värsta svar jag vet.

”det bara är så”

Varför då?

Svarar vi så på en fråga från våra barn, får vi minsann höra att vi lever?

Det finns ingenting, som bara ÄR så, bara för ATT.
Det finns en förklaring på allt, och frågar jag något har jag rätt att få veta svaret.

Jag har fortfarande inte fått ett vettigt svar på varför jag, som vem som helst, inte kan få rätten att välja vad jag vill göra med mitt liv.
Det enda svar jag får: ”det bara är så”

Och tänk, det finner sig folk i.
För jag är inte ensam. Oh nej. Långt därifrån.
Men jag verkar vara tämligen ensam om att ifrågasätta det, så fort jag får chansen.
Väldigt störande skulle jag tro.

Men jag är vuxen och myndig, och anser mig därför ha rätten att göra egna val.
Men då ska jag också förstår ni vara medveten om, att jag därmed får skylla mig själv. För vill jag gå min egen väg, så rycks jag ut från ”trygghetssystemet”.

Inga pengar, inget stöd, ingen coachning, ingenting.

Nä, vi ska vara små nickedockor, och likt marionetter trava på rad efter varandra, på samma väg. Och göra likadant. Tycka likadant. Ha samma behov.

Det faller ju på sin egen orimlighet. Vi är alla olika, hur ska vi då kunna göra lika?

I eftermiddag ska jag återigen träffa handläggaren på arbetsförmedlingen.
Jag laddar.
Det får räcka nu.
Jag vet vad jag vill. Men det får jag inte. För det ska inte vara så.
Det funkar inte med deras datasystem. Det finns ingen sådan ruta att skriva i. Ingen sådan knapp att trycka på.

Fast jag skulle kunna visa hur man gör en sådan ruta. Det är inte så svårt. Det handlar bara, och endast om att börja använda hjärnkontoret, och sluta stirra på den där fyrkantiga rutan. Titta bakom rutan för en liten stund. Där sitter en människa, som har något viktigt att säga.

En människa som faktiskt skulle kunna lära dig något, om vilka vägar som finns att välja istället för den enda vägen som står på den där förbannade skärmen.

Allt är möjligt. Allt går. Om endast viljan finns.

Det finns massa människor som har bevisat det.
En utav dom är underbara Anneli Wester.
Hon är ett levande bevis på att man kommer jävligt långt med vilja. Ett tjockt pannben, som hon själv brukar säga 😉

Hon befinner sig just nu i Abu Dhabi, för att sedan ta sig vidare till Pakistan och bestiga 8000-metersberget Gasherbrum II.
Förra året besteg hon berget Muztagh Ata (7516 m), och blev därmed årets äventyrare. Hon slog dessutom världsrekord.

Även om jag själv inte har planer på att bestiga några berg 😉 , så är Anneli med sin enorma vilja och livsglädje, en stor inspiration för mig. Genom att tänka på vad hon åstadkommit och vad hon klarar, får jag styrka och kraft att tro på mig själv, och det jag vill göra. Det går att ta sig från helvete till himmel.

Allt är möjligt.
Life rules Anneli Wester. LYCKA TILL på berget. Du är GRYM.
Jag har med mig dig i tankarna när jag möter AF i eftermiddag. Allt är möjligt ❤

Har du Damp eller??

Etiketter

Jajemen
De va de kanske en eller annan som tänkte när jag efter dotterns fotbollsträning, som skjuten ur en kanon, kom rusande och snodde bollen från dottern. 😀

(om dom inte redan fattat de alltså)

Ja hon skrattade förstås, och till och med dom vuxna drog på munnen.

Jaja, jag får såna där tokryck ibland, och det va så SKÖNT att få kuta järnet och direkt kände jag hur energin bara sprudlade upp genom kroppen.
Jag vill TRÄNA IGEN!!!!

Det är ju tur att barnen tycker det är roligt, för inte fasen hinner jag tänka så särskilt innan jag dampryck. De är bara nåt som måste ur kroppen nu med en gång genast, och det hjälper mot allehanda konstiga och obehagliga känslor som kan tänkas bo där.

Då kan man dampa ur sig dom 😉

I morron fyller lilloppan 7. Och som vanligt planerar jag i absolut sista stund. Kan ju inte förbereda hur långt innan som helst, för då kanske jag har nåt annat som måste planeras och då krockar de.

Nåja. Efter födelsedagsstök så måste jag i morron planera för en hel dag med vattenaktiviteter i hennes skola på torsdag, med matsäck och femtioelva olika kläder. Sånt som jag älskar så mycke :/

Nu är det dags för natten

Besök på akuten, och golvläggning

Etiketter

, , , ,

En väldigt märklig dag har det varit.

Det var städdag i området idag. Barnen hade inga planer alls på att kliva ur sängen tidigare än nödvändigt. Jag fick helt enkelt gå iväg själv för att få info om vad vi skulle röja idag, och sen fick jag gå hem och få i ungarna frukost.

Nåja. När jag väl stod och krattade kom tjejerna och det var ledsamt då stora dottern hade trampat snett i studsmattan. Undrar hur många ungar som gör det varje sommar??

Nu svullnade foten allteftersom och hon ville inte gå på den.

Så det blev till att besöka akuten. Två timmar slog vi ihjäl där och tömde halva förrådet på smärtstillande då dottern smakade lite på de mesta men vägrade svälja 😉
Röntgen blev det i alla fall. Nu ska röntgenläkarn titta på plåtarna också. Skulle det vara nåt hör dom av sig. Men det verkar inte va någon fara.

”tvingade” med mig henne på en promenad förut för att hon skulle bli tvungen att använda foten. Det går inte att hoppa på ett ben hur långt som helst 😉

När hon väl upptäckte att det faktiskt inte var katastrof att gå på foten, var hon snabbt igång med bollkastning och hopp i studsmattan!?!?

Efter maten idag flippade jag för femtielfte gången över det klibbiga golvet vid diskbänk och spis.
Alltså det blev inte bättre av att lacka det. Det blir ju alltid något skvätt när man diskar och lagar mat, och sonens strumpor SMETAR fast i golvet. Så det blir svarta, klibbiga fläckar som varken går att dammsuga, eller ens moppa bort.
Nädå, en trasa liggande på alla fyra är det enda som funkar.

Nu räcker det. I eftermiddags tog jag dom golvplankor som blev över efter ena hallen, och la helt enkelt dom på den bit golv som är mest utsatt.

Så nu har vi tre olika golv i köket, hahaha 😉

20120526-230208.jpg

Nu är de minsann nattdags. Najti

Alla har ADHD – igen. Eller?

Etiketter

, , ,

Egentligen är det ju lönlöst att försöka övertyga någon som som inte tror att ADHD finns, eller som för den delen anser att alla har dom här otillgångarna.

För det är ju faktiskt väldigt spännande, kom jag just nu på i skrivande stund. När människor uttalar sig om ADHD och skämtar bort det som ”att det är något vi alla har lite till mans”, så är det uteslutande i negativ bemärkelse.

Det är sällan, eller aldrig, som någon uttalar sig så när dom gjort något ovanligt kreativt, eller hunnit med orimligt mycket på en dag. ”oj jag har nog en släng av ADHD, shit anåda vad jag åstadkommit”

För det är ju faktiskt också en sida av ADHD. Det finns massa positiva egenskaper också med att ha ADHD, som faktiskt ska jag be att få tala om, ingen kan säga ”det har vi nog alla lite till mans”

Tänk på det ni 😉

Men nu ska jag beskriva en inte alltför positiv sida av ADHD. Som många med mig går igenom oräkneliga gånger VARJE DAG.

Gick in till tjejernas rum för att vika ihop, och lägga in kläder som inte var riktigt torra när jag tog in dom igår.

Jag börjar med sonens tröjor, och går därefter in till sonens rum med dom. På väg tillbaka för att vika mer tvätt, får jag syn på dom vissna blommorna i en vas på vardagsrumsbordet.

Jag tar vasen, går ut med den och kastar blommorna i skogen.
Går in och diskar rent vasen. Sedan börjar jag plocka in ren disk. Går med metallburkar till återvinningslådan. Tar sedan fram en våtservett för att jag då kommer på att jag ju skulle torka av vardagsrumsbordet efter dom vissna blommorna.

Just DÄR plingar det till och jag stannar upp. Men vänta lite nu. Jag gjorde nåt annat va?

Just det, kläderna.

Men för att kunna blogga om detta vardagliga fenomen sen (alltså nu), så måste jag ju skriva upp allt detta.

Så jag skriver upp det på ett papper, efter att det plingade till.
När jag är klar hittar jag en våtservett på köksbordet och undrar hur jag kunnat missa att slänga den när jag städade förut. Äsch, så jag kastar den i papperskorgen.

På väg tillbaks till kläderna går jag förbi vardagsrumsbordet, och kommer på varför det låg en våtservett på köksbordet. Fan, jag skulle ju torka bordet ju.

Tillbaks och hämtar en ny våtservett, och torkar av bordet.

Japp. Tvätten.
Jomen. Jag fick skriva på en stor lapp. TVÄTTEN, så jag absolut inte skulle glömma av.

Ska lägga in en tröja i mitt rum, då jag upptäcker ett MONSTRUM vid min sänglampa. Alltså vad det finns många konstiga varelser.

Så här söt

20120525-135938.jpg

Finns det nåt som heter krabbspindel? I så fall är det en sådan. Den springer liksom på sidan. Dessutom är den lite avlång och kan vika sin bakkropp åt sidorna.
Jag måste ju ta kort, och också förstås studera och fundera på vad den gjorde vid min lampa.

Den sprang helt enkelt fram och tillbaka i sidled, och speglade sig??? hahahaa

Jag tycker om mina spindlar för dom hindrar andra äckelkryp från att ta sig in, men jag älskar dom inte, så vid min sänglampa får dom inte bo. Det blev glasburken så den fick komma ut i det fria.

Tvätten??

Jaha. Just det.

Jo, den blev ihopvikt den också till slut. Två timmar senare.

Nästa gång jag ska vika tvätt, är det stor risk att jag kommer att dra på det väääääldigt länge, för mitt minne säger mig, att det tar minst två timmar, och det orkar jag bara inte.
Att jag gjorde en miljon andra saker istället för att vika tvätten, det kommer jag inte att minnas.

Men, annars är det lugnt. Det är ju så vi alla har det. Hepp

ATTAAAAACK!!!!!

Etiketter

,

Tro inget annat än att jag har fullt upp.
Får snart söka hjälp för detta. Och då menar jag inte att få bort myrorna från min tomt, utan hjälp med att få bort dom ur huvet 😀

Nöjer mig med ett par filmer som beskrivning på vad jag roar mig med

Hästmyror?

Skogsmyror?

Nu har dom fått MAAAAT!!!
Ja dom såg alldeles förfärligt hungriga ut faktiskt.

Jag vräkte ju ett bo från min tomt i veckan. Dom hittade snabbt ny boplats, men heeeelt fel ställe.
Varför inte flytta till ett av alla miljoner träd som står i skogen. Var dom tvungna att välja barnens klätterträd????

Förbannade studsmatta

Etiketter

, ,

Han lurade mig sonen. Hade sån vansinnig huvudvärk på eftermiddan. Det i kombination med huvudvärken, gjorde att jag låg raklång på sängen.

Han tjatade hål i huvet på mig att vi skulle sätta upp den där studsmattan. Till slut släpade jag mig ut.
Klockan var halv sex då. Nu är den halv 10, och hela nätet sitter inte fast än. Myggen jagade in mig.

Har svinont i handen efter att dragit fast fjädrarna. Verktyg?? Jomen, det ligger nånstans.

Trodde jag skulle dö av skratt när vi satt ihop den, och fäst hoppduken och upptäckte att skyddsnätet inte hamnade i fas med stolparna.

Nätet satt kvar i hoppduken från förra året, och inte fanken tänkte vi på att måtta in det när vi drog fjädrarna.

Jag bara dog. Då tyckte sonen det räckte, att vi skulle fortsätta i morron, men nähä minsann då kunde inte jag sluta 😉

Men nu gav jag upp. Hur mycke mygg som helst ute.

Meeeeeen, vi har mycke mindre svartmyror inne hehehehe. Ett av bona närmast trappen är, tomt.

Jag grävde lite, men inte en rörelse.

Trots att det regnade igår och myrmedlet löste upp sig verkade det som det ändå hade effekt.
Men så snabbt kan det väl ändå inte gå???

Nu testade jag på ett par större bon i gräsmattan, så får jag se vad som händer.
Det kan nästan vara värt en burk till sen. Det kostar 199 kr och beräknas räcka till 50 myrbon, eller 50 kvm.

Men skogsmyrorna har tydligen bestämt sig för hämnd efter att vi vräkte dom från deras hem. Dom hade inte betalt för markhyran så vi skickade dom till skogs. Men dom verkar hellre vilja bo inne. Allvarligt talat.

Jag lovar att dom nog aldrig träffat en värre fiende än mig 😀
Så kan de va. Nu ska jag faktiskt sova